2:a november. Ett riktigt Grums-väder ute. Härligt, men kallt. Tar mig in på ett café för att värma händerna. Träffar en gammal vän som sitter där med datorväskan trädd med axelbandet tvärs över bröstet, som en skolväska på en 10-åring. Vän och vän förresten. Har aldrig gillat honom. Han ber mig sitta och han nämner något om Grums, som i förbifarten, oprovocerat. Jag tittar på honom. Han har vattniga ögon, han har missat att raka sig fläckvis på halsen och han pratar rent nonsens. Jag får in en balja kaffe och en mazarin. Stirrar på mannen. Minns knappt vad han heter, någonting på J. Det ligger en flera dagar gammal Metro på soffan brevid mig.
“Vaktel-ägg” säger mannen och pekar på sin troligtvis dyra men anspråkslösa hipster-halsduk. Han syftar på färgen. Jag greppar Metron och läser notisen i hörnet. Det handlar om kommunfullmäktige i Grums som på nytt åker till Lokabrunn för strategikonferens. Jag bläddrar i tidningen. Sidan 4: miljövårdsverket utreder dammnivån i Grums efter allt högljuddare klagomål från grannkommuner på sistone. Sidan 12: Leif GW uttalar sig om det gamla kidnappings-dramat i Grums från ett helt nytt perspektiv. Han kallar folk “klåpare”. Sporten: Grumsbon Dan Labraaten invald i hockeyns Hall-of-Fame. Det var på tiden. Mannen med väskan och dom vattniga ögonen säger någonting om sitt kaffe. Jag avbryter honom och meddelar att Hammagrella Podcast # 1 snart kommer att finnas tillgänglig på iTunes och på hammagrella.se. Han ser på mig som om jag just slängt upp en död katt på cafébordet och skurit den i snygga skivor. Jag betalar och går.